En ängel på axeln.

publicerat i Allmänt;
Idag var jag ute med barnen solen sken och de ville cykla. Jag drog på mig löparskorna och tänkte perfekt. De cyklar jag springer brevid. Då händer det som inte får hända. Vi cyklar på en cykelväg som leder hemåt. Längst ner vid cykelvägens slut brukar vi svänga vänster för att ta oss ner mot våran gata . Cykelvägen sluttade neråt och barnen fick ordentligt med fart så jag fick be dem stanna och uppmana dem att inte cykla så fort. Framförallt Agnes. Medans jag förmanar henne ser jag Gustav fortsätta neråt på cykelvägen och springer allt jag kan efter. Har nog aldrig sprungit så fort! Ser Gustav skratta bara år mina tillrop att stanna och i fullfart ta åt höger och susa rakt ut i den stora rondellen på sin lilla springcykel. Jag kastar mig ut i vägen efter honom och vi landar mellan de båda filerna på övergångsstället. Jag såg hur livet började passera framför mig under ett fåtal sekunder. Jag hann tänka att nu finns inte min lilla kille hos oss längre. Två sekunder senare och han hade kanske inte gjort det heller. Rondellen som var mycket trafikerad Stannade helt upp. Gråtandes tog jag med mig Gustav och springcykel över på rätt sida vägen livrädd för att även Agnes skulle komma sättande efter oss. Aldrig i mitt liv har jag varit så rädd och jag har lärt mig att aldrig själv ta med mig två små barn ut och cykla. Nästa gång får Klas också vara med så vi kan hålla koll på varsitt barn! 


Kommentera inlägget här :